Vi använder kakor
Vi använder nödvändiga kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera. Om du tillåter alla kakor tillåter du även kakor som gör att webbplatsen fungerar bättre för dig som användare och kakor som gör att vi kan följa upp och förbättra webbplatsen. Du kan när du vill ändra vilka kakor du tillåter genom att klicka på "Hantera kakor" på sidan Kakor (cookies).
- Startsida
- Tonårsbarn
- Psykisk hälsa
Psykisk hälsa
Den här informationen riktar sig framförallt till dig som är förälder (eller på annat sätt ansvarig) till en tonåring.
Du som är tonåring kan läsa på
Ungdomsmottagningen om att må dåligt
Är du förälder till ett yngre barn kan du gå in på Föräldrawebbens portal för yngre barn.
Psykisk hälsa, yngre barn
Hur ser man att ett barn mår dåligt?
När ett barn mår psykiskt dåligt kan det visa sig på många olika sätt. Ibland märks det tydligt med ilska och gråt, andra gånger med tysthet eller passivitet. Att inte vilja gå till skolan eller hänga med kompisar kan också vara tecken på att barnet mår dåligt. Alla människor reagerar olika. Det absolut viktigast när man upplever att barnet beter sig annorlunda är att finnas nära och att lyssna. Ibland kan det även behövas stöd och vård utifrån.
När ett barn mår psykiskt dåligt kan det visa sig genom att barnet är:
- arg och irriterad
- ledsen och orolig
- tröttare och mycket mindre energi än tidigare
- svårt att sova, sover för lite eller sover väldigt mycket
- annorlunda aptit
- svårt att koncentrera sig
- ofta ha ont i magen, ont i huvudet eller må illa.
1177 om när barn mår psykiskt dåligt
Barnet kan också vilja stanna hemma från skolan och börjar isolera sig från vänner eller vuxna som står dem nära. Barnet kanske inte vill göra sådant hen tidigare har tyckt om att göra. Andra tecken kan vara att hen inte tar hand om sin hygien, till exempel inte längre tvättar sig eller borstar tänderna.
1177 om skolfrånvaro
Många barn och unga spenderar mycket tid på nätet, sociala medier eller spelar olika dataspel. Om ditt barn bara vill göra det och börjar isolera sig från annat som hen tidigare brukade göra kan det vara ett tecken på att hen inte mår bra.
Barn kan också säga att de inte vill leva. Det ska du alltid ta på allvar.
1177 om hur kan du hjälpa en person som har självmordstankar
En del barn kan också få problem med alkohol och droger.
1177 om alkoholberoende
Vad kan du som förälder/vuxen göra?
- Säg att du finns där och lyssna på barnet.
- Vill inte barnet prata så prova att prata i samband med en aktivitet (cykeltur, promenad, biltur eller liknande).
- Försök hitta orsaken till måendet utan att tvinga eller hota.
- Förminska inte anledningen till varför barnet känner sig ledsen/orolig.
- Berätta att det finns hjälp att få och att det inte är något att skämmas för.
- Sök upp hjälp om barnet inte blir bättre via till exempel elevhälsan, ungdomsmottagningen, kommunens Råd och stöd (socialtjänsten), Barn och ungdomspsykiatrin (BUP).
1177 om när barn mår psykiskt dåligt
Kommunens rådgivning och samtalsstöd
Sök vård direkt vid självmordstankar eller om barnet vill skada sig själv
Kontakta barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) om ditt barn pratar om att vilja skada sig själv eller om att inte vilja leva. De kan hjälpa till att avgöra vilken hjälp barnet behöver.
Barn och ungdomspsykiatriska kliniken (BUP) i Linköping, Region Östergötland
Sök vård direkt på en akutmottagning, barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning eller ring 112 om ditt barn är på väg att skada sig själv eller att ta sitt liv.
Frågor och svar
Vi har separerat och kommer inte överens om barnen – vad ska vi göra?
Sök hjälp så fort som möjligt. Det viktigaste för barnen vid en separation är att de vuxna inte bråkar. Ni behöver komma överens om viktiga saker som rör barnen. Vi erbjuder samarbetssamtal genom familjerätten i Åtvidaberg och familjerådgivning i Linköping.
Jag ska separera med min partner – hur pratar jag med barnen?
Bäst är att ni pratar med barnen tillsammans. Anpassa samtalet efter barnens ålder och mognad. Förklara i lugn och ro att ni har valt att inte längre leva tillsammans – men att det inte påverkar er kärlek till barnen. Bekräfta att ni älskar dem och att ni kommer att göra allt för att barnen får det bra, trots förändringen. Berätta hur ni tänker kring vårdnad, boende och skola. Var ärliga om ni ännu inte vet exakt hur det kommer att bli. Försäkra barnen att de ska få information löpande så snart ni vet mer. Var beredd på att beskedet kan väcka alla typer av känslor, sorg, ilska men kanske också förväntan. Bekräfta att alla känslor är okej och att ni förstår att omställningen är stor för barnen. Öppna upp för att ni finns där om barnen har frågor och funderingar. Prata gärna med barnen om hur de kan berätta om separationen för kompisar.
Mitt barn verkar inte lita på mig. Vad gör jag för fel?
Fundera på
Varför tror du att ditt barn inte litar på dig? Om barnet har uttryckt det, sätt er ner och prata. Fråga hur hen tänker och vad du kan göra för att få tillbaka barnets förtroende. Fundera även om det är något du själv gör eller säger som kan påverka ditt barns tillit. Ibland tror vi vuxna att barn inte vill berätta saker för oss för att de inte litar på oss, när det i stället handlar om att barnet inte vågar berätta.
Tips
Tillbringa mycket tid tillsammans, läs en bok eller titta på en film. Be ditt barn berätta hur hens favoritspel fungerar eller hur det går på träningen. Skaffa mer inblick i ditt barns vardag. Då underlättar du för barnet att anförtro sig till dig om hen vill. En relation bygger alltid på en bas av de positiva stunder man har tillsammans.
Hur vet jag om mitt barns skrik/gråt och utbrott är uttryck för något annat?
Det är alltid klokt att först fundera på om barnets grundläggande behov är tillgodosedda. Är barnet utsövd, mätt, och inte för kall eller varm? Försök därefter se bortom det som utlöste den starka känslan. Har det hänt något idag som hen vill berätta om? Det är klokt att alltid ställa sig frågan ”Vad handlar det här om egentligen?”. Ibland beror reaktionen helt enkelt på att barnet till exempel ramlat. Andra gånger kan en annan känsla ligga bakom reaktionen. En känsla som inte syns direkt. Utforska och försök ta reda på vad det handlar om utan att bli irriterad. Som vuxen behöver man även fundera kring hur relationerna ser ut inom familjen. Kanske ”gnället” handlar om att barnet behöver dig lite mer än vanligt just nu? Det kan till exempel handla om att en pedagog på förskolan har slutat eller att en nära kompis varit borta från förskolan/skolan ett par dagar. Nyckelorden är att utforska, visa intresse och ge trygghet och närhet. Ta en ”time in”, var nära och tillsammans med ditt barn i stället för att skicka in barnet själv på ett rum, en så kallad ”time out”.
Hur skapar jag en stark relation med mitt barn?
Genom att umgås mycket med barnet. Gör saker tillsammans – lek, spela spel, läs, ta promenader eller cykla. Vad som helst som ditt barn tycker om och som inte är förknippat med krav och måsten. Forskning visar att så lite som en kvart om dagen av ostörd tid med ditt barn, stärker relationen. Då vet barnet att ni har tid att vara tillsammans en stund varje dag. Barnet kommer att känna sig sedd och bli mer villig att samarbeta, även i de stunder då ni är oense. Er relation får en stark grund att stå på. Det är också viktigt att vara stabil och förutsägbar som förälder. Då vet ditt barn att du alltid finns där om hen behöver dig, för samtal, tröst eller bekräftelse. Som vuxna behöver vi alltid vara större, starkare, klokare och snälla. När det går, följer vi våra barns behov. Och när det krävs, tar vi ansvar och bestämmer.
Hur hjälper jag mitt barn så att hen trivs i nya landet? Kan jag prata med någon om det?
Börja med att kontakta barnets pedagog eller mentor. De känner ofta ditt barn väldigt väl. Du kan alltid ringa Råd och stöd på kommunen om du är orolig för ditt barn.
Hur kan jag se om mitt barn är stressat? Tydliga tecken på stress?
Exempel på stress-symtom hos barn:
- Besvär med magen, såsom ont i magen, löst eller hårt bajs, diarré eller förstoppning.
- Ont i huvudet.
- Spända muskler, som gör ont.
- Dålig sömn.
- Aggressivitet.
- Ledsamhet.
- Svårt att koncentrera sig i skolan.
Hur kan jag prata med mitt barn som verkar stressat och oroligt?
Du kan till exempel ta upp följande området när du pratar med ditt barn:
- Hemmiljön – är det något hemma som stressar och oroar? Behöver barnet mer lugn och ro? Finns det ens möjlighet för barnet att koppla av?
- Kompisar – är det något som hänt? Har barnet kompisar? Upplever hen det svårt att säga nej?
- Fritiden – är det för mycket aktiviteter?
- Skolan – hur ligger det till med läxorna? Behöver barnet/ni stöd med att planera och genomföra läxorna?
Fundera även på hur ni vuxna i hemmet har det med stress. Är det en stressig hemmiljö?
Hur vet jag om mitt barn har en ätstörning?
Det är inte alltid lätt att veta om en närstående har en ätstörning. Det kan finnas många tecken som gör att man börjar misstänka, till exempel:
- Plötslig eller dramatisk viktnedgång.
- Radikalt förändrade matvanor.
- Överdrivna motionsvanor.
- Mat som verkar försvinna spårlöst från skafferiet eller kylskåpet.
- Markant känslighet att prata om mat och ätande.
- Upptagenhet med mat.
- Hemlighållande av vad man gör efter måltider.
Kontakta skolsköterska eller vårdcentralen om du misstänker att ditt barn har ätstörningar. Lyft eventuellt frågan med en personal på skolan eller idrottsledaren.
Vad är bulimi?
Bulimi är en ätstörning som innebär att man hetsäter och sedan försöker göra dig av med maten, till exempel genom att kräkas eller använda laxermedel.
Hetsätningen leder ofta till kraftig ångest. Ångesten kan också leda till att man tränar och motionerar onormalt mycket. Gemensamt för personer med bulimi är att tankar på vikt, mat och ätande tar upp en väldigt stor del av deras liv.
Kontakta skolsköterska eller vårdcentralen om du misstänker att ditt barn har ätstörningar. Lyft eventuellt frågan med en personal på skolan eller idrottsledaren.
Vad är anorexi?
En ätstörning börjar ofta med en önskan om att gå ner i vikt. Sedan kan flera olika saker bidra till att barnet utvecklar en ätstörning. Det kan till exempel bero på:
- ärftlighet
- att barnet mår psykiskt dåligt
- skönhetsideal i media eller olika idrottssammanhang
- dålig självkänsla
- traumatisk händelse
- oroligt hemma (familjeproblematik)
- mobbning, kränkningar och utfrysning av ”kompisar”
Kontakta skolsköterska eller vårdcentralen om du misstänker att ditt barn har ätstörningar. Lyft eventuellt frågan med en personal på skolan eller idrottsledaren.
Senast uppdaterad
Senast uppdaterad